9/6-09

Två år och fyra dagar ska du i kväll hem till Elvis på hans 2-årsdag. Mycket har hänt sedan du den där mörka och kyliga vinternatten såg ”dagens ljus” för första gången. Din storebror Vilmer var bara lite drygt ett och ett halvt år då och förvandlades i och med din ankomst från en bebis till en pojke. Att vara tredje barnet innebär naturligtvis delad uppmärksamhet. Du har fått och kommer att få finna dig i att ständigt bli relaterad till Vilmer och storasyster Lova. Men ändå är du trots allt väldigt, väldigt mycket en egen individ. Mycket tack vare att du är en tjej kanske. Då slipper du och Vilmer bli hopfösta som småkillarna. Annars måste jag säga att det är en ren njutning att se dig och Vilmer tillsammans. Ni umgås på ett helt fantastiskt sett. På dagis har ni till och med börjat finna varandra på utevistelserna trots att ni går på olika avdelningar. Du går på Kobben och Ville på Fyren.  Ville brukar säga att han går och sätter sig bredvid dig när han får hemlängtan. Så när han vill ha lite trygghet i tillvaron söker han sig till lillasyster alltså. För trots att du är en lillasyster är du en väldigt viljestark sådan. Du är väldigt bestämd över hur saker och ting skall vara och det är mycket du vill (och faktiskt klarar) själv. Inte många tvååringar klarar att byta blöja på sig själv till exempel. Och det krävs en hel del tålamod från en stressad pappa när du efter frukosten skall duka av, diska och skrapa. Du kan bli väldigt arg om jag hjälper till. Då får jag fint flytta tillbaka sakerna till deras ursprungliga position.

På dagis är du väldigt populär och dina fröknar Mia och Millo säger att du är väldigt framåt när det skall diskuteras och sjungas till exempel. Det är väl en effekt av att vara minst. Du vill gärna vara med framförallt Ville i hans lekar, så då tvingar du dig själv att utvecklas snabbare än vad du hade gjort annars… kanske.

Nu ser jag Lova komma gåendes utanför fönstret så då är väl du, Ville och farmor inte långt efter misstänker jag.

26/6-09

I dag avslutas ditt första år på Kobben och det har varit en fröjd att se dig trivas och utvecklas med dina kompisar och fröknar. Mycket vatten har runnit under bron sedan vi tillsammans började skola in dig i slutet av augusti. Då var du väldigt pappig några dagar och jag var nog lite rädd att du inte alls ville släppa taget. Men sedan den första ängsligheten lagt sig har du trivts som fisken i vattnet på dagis.